BESÖK PÅ PAD I DECEMBER 2011

Vi är på väg till PAD för ett nytt besök. Innan dess måste vi ta en matbit och stannar i en av dessa trevliga småstäder. Här är det julpyntat men för oss svenskar känns det konstigt eftersom vi är vana vid kyla under julhelgen och här är det sommarvärme med svenskt mått märkt. Den stora granen vid en uterestaurang har fått ofantligt stora kulor i grenarna. I ett annat träd dinglar det fullt med dadlar.

Så här stora var alltså kulorna som hängde i granen

Vi besöker även en djuraffär på vägen för att köpa lite hundgodis. Det är en fin affär frånsett.... milda makter, alla valpar som sitter i små glasklädda burar! Det känns så fel. I och för sig, i Sverige trängs ju marsvin, kaniner och andra smådjur i samma typ av affärer och inte många rynkar på näsan åt det. Det är så lätt, alldeles för lätt, att spontant köpa ett djur utan att ha tänkt efter, man faller ju klätt för dessa sötnosar. Nej, bättre att affärerna säljer djurtillbehör och att uppfödare tar sig an djurbiten. Då hinner man tänka till en extra gång under tiden man letar fram en uppfödare till det djur man vill ha.

En ensam liten chihuahua

Att ta sig till PAD kan vara en krånglig historia för den som inte varit där förut. Första gången vi skulle leta oss fram fick vi fråga några gånger. Hundhemmet ligger så i skymundan och man åker lätt förbi platsen.

PAD ligger i utkanten av samhället. Precis vid den smala vägen där vi parkerar ligger en djurklinik som ser fräsch och fin ut. Som ni ser av bilderna är man t.o.m. så med i svängarna att man har en facebooksida.

Men det var till PAD vi skulle och då får man gå ned alldeles till höger om djurkliniken i en smal muromgärdad gränd. Som sagt vad, inte så lätt att se från vägen var det ligger. Men efter att ha gått förbi ett upptagningshem för hästar på höger sida så syns en grind på vänster sida och då är vi framme.

Vår kontakt Lisa är förstås där men även andra volontärer och det är alltid så kul att ses. Vi arbetar för samma mål och därför känns kontakten mellan oss så äkta och fin.

Utsikt från kontoret

Vi kikar in på kontoret. Adriana sitter vid skrivbordet och jobbar med papper.

Sekreteraren har just nu siesta

Lisa visar oss Pepe, en liten hund som blev adopterad men kom tillbaka efter en vecka. Familjen tyckte han var för busig och bet sönder! Tacka för det, när de lämnat honom ensam direkt i lägenheten. Han blev förstås orolig och överaktiv på samma gång och visste inte hur han skulle bete sig.

Nu får han tills vidare bo i de gamla rummen bakom kontoret eftersom det inte finns plats i de övriga finare. Vi ska ju vid denna resa ta hem Erika och Daya till Sverige och då blir det ledigt i en bur så då får han flytta.

Sedan översvämningen förra året då 30-talet hundar drunknade har man ju låtit bygga upp betongbänkar i varje bur där hundarna kan hoppa upp. Liksom på Triple A har man fått sponsorer till hundarna, och det sitter fina namnskyltar vid varje bur.

PAD är ju ett väldigt litet shelter omgärdat av en hög mur och en liten stenbelagd gård. Den enda rastgården man har är betongklädd på marken. Det är små prång in här och där till hundrummen. Det är alltså väldigt lätt att det svämmar över när det regnar för regnar det i Spanien så talar vi inte om småskvättar utan det öser ned och tar aldrig slut. Vattnet stannar kvar länge och har inget gräs att rinna ned i eller ens ut p g a muren.

Koppel och halsband är det alltid åtgång på.
PAD tar gärna emot begagnade om du har något att skänka.

Rastgården är dock, trots sitt utseende, mycket omtyckt bland hundarna. Vad bryr de sig om det. Här får de ju springa lösa. Oj vad kul, här kan man få rasa av sig och leka. Det är också så pass lyxigt att hundarna har en egen pool att plaska i. Kanske inte denna tid på året förstås även om det varit rekordvarm vinter för dem.

Laika och Lisa framför den för tillfället tomma poolen

   
Man försöker ägna tid åt varje hund

Jonny ville bara gosa

Gamle Rusty

Zilla var nästan omöjlig att mäta. Hon ville bara leka.

Claudio får sig en kelstund med Lisa

Katterna finns bakom nätgallret på ena kortsidan. Hundarna bryr sig i allmänhet inte om dem.

Man kan inte gå in till dem via rastgården utan man får gå runt och in annan väg. En katt som har förmånen att gå lös utnyttjar verkligen solen och hans stamställe är denna trädgren. Han inte ens blinkar när en hund springer under grenen.

Det är i rastgården hundarna tas in när vi ska fota och mäta dem. Studera dem hur de rör sig och om de gillar att komma fram till oss m m. Att mäta är inte alltid så lätt , vilken hund vill stå stilla för ett måttband när man kan springa och leka?

Vi hjälps alla åt och några hundar gör sig jättebra på bild medan andra är omöjliga att ta kort på. De vill bara leka och absolut inte agera modeller.

Timmarna går fort när man har roligt och visst har vi det trevligt tillsammans. Även om man arbetar ideellt så gör man det så gärna, bättre arbetskamrater kan man inte ha eller det fyrfota "arbetsmaterialet som charmar oss på sina respektive sätt.

Sue med Oscar, Adriana med Daya, Chantal med Erika och Lisa med Chico.

Men nu är det dags att säga Hasta la Vista för denna gång. Vi ses nästa år!