Sjukdomsinformation
- fästing- och insektsburna smittor i utlandet

I Spanien, liksom i andra länder, finns parasiter som vi inte har här. En del arter kan orsaka allvarliga sjukdomar som är besvärliga att bota. Vi tar här nedan upp de som man bör vara vaksam på när man för hit en hund från Spanien. Dessa sjukdomar KAN drabba hundarna precis som våra svenska hundar kan drabbas av borrelia, vissa former av ehrlichia m m vilket man bör vara uppmärksam på. Säkra tester och blodanalys på laboratorium minskar risken att du får hem en, av en parasit, smittad hund. Sjukdomsrisker finns i alla länder. Att vi informerar våra besökare på hemsidan om detta är inte för att ge en avskräckande bild av att adoptera hund från annat land. Vårt syfte är istället att göra er medvetna om sjukdomarna innan en ev adoption, dels för att ni ska kunna ställa krav på de olika omplaceringsföreningarna att göra noggranna tester mot dessa sjukdomar och dels för att ni ska slippa bli felinformerade av media, eftersom det ibland förekommer fördomsfulla och vinklade artiklar om utländska hundar.

Ju tidigare man upptäcker att en hund är smittad och kan sätta in snabb behandling desto bättre. ADA har dock valt att inte föra in en hund som genom blodprov visat sig vara smittad av parasit även om en den, enligt spansk veterinär, kan behandlas. I vissa fall kan det finnas risk för återfall och ADA anser det vara fel att ta in en hund i landet med de oddsen även om de är små.

"Är det då inte viktigare att se till hundens bästa och ge den behandling", undrar kanske några. "Måste man ändå inte ge den en chans?"

Jo, naturligtvis känner vi i ADA också så, men ibland måste man göra ett ledsamt val eftersom så många fler hundar påverkas om följderna blir negativa. Det kan få stora konsekvenser av att chansa och eftersom vi många gånger vet så lite om hundens bakgrundshistoria så känner vi inte till hur länge hunden varit smittad.

En kronisk sjukdom är svårbehandlad och kan dyka upp igen hos hunden om den utsätts för immunförsvagande påverkan t ex den stress som ändå en flytt och miljöombyte orsakar. Vi vill rädda liv men inte till vilka villkor som helst. Att föra hit en smittad men behandlad hund kan på sikt försämra för de andra hundarna som väntar på nytt hem om denna sjukdom skulle återkomma. Erlichia canis är en sådan svårbehandlad sjukdom. Det vore inte rätt mot den blivande hundägaren. Att låta en mycket sjuk hund somna in på det spanska hundhemmet kan också vara ett sätt att hjälpa.

I samband med att en placerad hund får lämna blod för att analysera rabiesantikroppar så testar ADA även om hunden har ehrlichia canis och babesia canis, dirofilaria immitis (hjärtmask) och leichmanios. Jordbruksverket kräver inte dessa tester men vi har ändå valt att för säkerhets skull göra dem eftersom det förekommer smitta i vissa områden. Testerna görs innan hunden reser till sitt nya hemland. Vi tar inte in en hund i Sverige förrän provresultaten är godkända. Däremot kan vi inte lämna några fullständiga garantier för att hunden är 100 % felfri vid hemkomsten då det finns en risk, om än väldigt liten, att hunden kan bli smittad mellan testtillfälle och avresedatum.

Är testerna tillförlitliga?

Hundhemmen använder sig av olika testmetoder. Testernas tillförlitlighet varierar mycket. Vi ber dig blivande hundägare att uppmärksamma vad den förening du anlitar kan erbjuda ur säkerhetssynpunkt när det gäller sjukdomar.

Erlichia canis

Ehrlichios finns i flera arter. Vi testar mot ehrlichia canis eftersom den inte förekommer i Sverige. Smittan sprids med den bruna hundfästingen vilken inte finns hos oss. Symptom på sjukdomen kan vara feber som uppstår akut utan synbar orsak, trötthet, hälta, ledont, stelhet, mag- och tarmstörningar. Efter behandlad infektion kan hunden vara trött en lång period och ha nedsatt kondition och immunförsvar. Det finns vissa likheter med Borrelios men dessa diffusa symptom kan även stämma in på andra sjukdomar.
(Källa: SVA/Hund & Kattboken, Erlichios http://w3.sva.se/dokument)

Att ha antikroppar i blodet tyder på att hunden har genomgått en sjukdom eller vaccinerats mot sjukdomen och på den vägen fått i sig antikroppar. En hund som har antikroppar men inte några symtom kan ha haft sjukdomen men blivit bra, men den kan även vara i början av en infektion. Hundar som behandlas mot ehrlichia kan alltså bli bra, men det är vanligt med återfall om det gått för långt. Dessa återfall behöver inte en ny smittomgång utan kan finnas kvar sen den tidigare infektionen. Det tar upp till tre veckor att bilda antikroppar. Därefter kan man ta ett blodprov. Om det är negativt och man till 100% kan säga att ingen fästing kommit åt hunden så är det osannolikt att hunden har ehrlichia. Ehrlichia kan vara en svår sjukdom beroende på vilken variant det är men prognosen är ett snabbt tillfrisknande vid rätt behandling i akut skede.

Dirofilaria immitis

Dirofilaria immitis (hjärtmask) sprids av olika sorters stickmyggor och är vanlig runt Medelhavet och i Portugal. Man kan i dessa områden behandla hunden regelbundet med profylaxiska åtgärder genom avmaskning som förebygger utveckling av hjärtmasken under myggsäsongen. Hjärtmask orsakar stora störningar i hjärtat och hunden får symptom på allvarligt hjärtfel. Många hundar är symtomfria när smittan upptäcks tidigt, exempelvis i länder där man regelbundet gör tester för dirofilaria. Symtom som kan ses är andningssvårigheter i samband med ansträngning, trötthet, svimningar, hosta, andnöd, viktsförlust och tecken på högersidig hjärtsvikt. Hos katt ses slöhet, matvägran, kräkningar, kikhosteliknande hosta, andningssvårigheter, svimningar och plötslig död.

Behandlingen av hjärtmask är svår för hunden och kan leda till att den avlider eftersom maskarna, när de dör av medicinen, kan täppa till viktiga blodkärl.
(Källa: SVA/Hund & Kattboken)

Leishmanios

Leishmanios, också kallad sandfly, sprids via sandmyggor och är liksom hjärtmask vanligt förekommande i Medelhavsländerna och Portugal. Den smittar vanligen hund, människa och ibland även katt. Hundarna är troligen också smittförande och parasitens viktigaste reservoar. Hos hund ses symptom som hudförändringar i form av vita fjäll, vanligtvis på huvudet, och små sår runt ögonlocken och mun. Hunden får lymfkörtelförstoring, feber, kronisk avmagring och rörelsestörningar. Infektionen kan vara lokaliserad i lever, njure, lunga m fl organ och symptomen är då beroende av vilket organ som skadats. Spontan avläkning hos hundar med bra immunförsvar anses kunna ske, ibland utan att hunden visar några symptom, men i regel är det så att sjukdomen återkommer trots upprepande kostsam behandling. Halsband, Scalibor, kan användas i förebyggande syfte mot sandmyggor.
(Källa: artikel "Öppna gränser ger ökade parasitrisker" av vet. Dan Christensson, Doggyrapport årg. 24, nr 4, 2000)

Immunförsvaret försvagas alltså mer och mer hos hunden - kanske man kan likna sjukdomen och dess förlopp lite vid AIDS även om Leishmanios är en sjukdom som orsakas av en encellig organism (ett urdjur) och inte ett virus. Sjukdomen, som kan behandlas med bromsmedicin, har dock oftast en dödlig utgång. Smittad hund som behandlas kan dock få ett fullvärdigt liv och leva många år innan den blir sjuk. Men man bör ta med i övervägande vid en eventuell behandling att man ännu inte vet riskerna med kontaktsmitta. Man anser dock att smittrisken till människa via hund är så liten att sjukdomen ej kräver förbud från Jordbrukverket. Vi har inte några reservoarvärdar i Sverige och anses därför ingen risk att få in parasiterna. För en spansk hittehund med långt gången Leishmanios är det dock barmhärtigast att få somna in.

Babesia canis

Babesia canis är en blodparasit som bland annat sprids av den bruna hundfästingen som vanligen inte finns i Sverige. Två till tre veckor efter infektion får hunden feber, allvarlig blodbrist, kraftig mjältförstoring och leverskador. Snabb behandling med biverkningsstarka licenspreparat kan ha god effekt men ibland uppstår istället ett akut chocktillstånd och allmän organförstöring som vanligtvis leder till döden oavsett behandling. Det förekommer också att hundar kan vara smittade utan symptom vilket innebär att den utgör en stor smittorisk för andra hundar. Hundar skyddas mot infektion genom att skyddas mot fästingar, antingen genom fästingpreparat som droppas på huden, fästinghalsband eller vaccination. En vaccinerad hund insjuknar inte om den smittas, men den blir kronisk smittbärare.
(Källa: artikel "Omplacera gärna hundar men sprid inte deras sjukdomar" av leg. vet. Lena Englund och leg. vet Maria Cedersmyg, djurtidningen Djurskyddet årg 110, nr 2, 2001)

Rävens dvärgbandmask

Rävens dvärgbandmask infekterar hund och katt som kan föra smittan vidare via maskägg som följer med avföringen ut. Parasiten finns inte i Sverige. Dvärgbandmasken är farlig för människan - ger bl a obotliga leverskador. En hund måste vara avmaskad mot dvärgbandmasken när den går genom tullen. ADA avmaskar hunden inför Sverigeresan med ett för dvärgbandmask avsett medel som samtidigt tar spolmask (Dronctal Comp). När hunden anländer har den ett intyg med i passet där det intygas att den är avmaskad med lämpligt medel. Vi informerar hundägaren att denne ska upprepa behandlingen.
Det är mycket viktigt att alltid avmaska ett resande djur mot denna mask eftersom den, om den fick tillfälle att etablera sig i Sverige, skulle få den konsekvensen att vi bl a inte kunde plocka svamp och bär i naturen utan risk att bli smittade.
(Källa: artikel "Omplacera gärna hundar men sprid inte deras sjukdomar" av leg. vet. Lena Englund och leg. vet Maria Cedersmyg, djurtidningen Djurskyddet årg 110, nr 2, 2001)

Brucellos

Brucellos (eller undulantfeber) är en bakteriesjukdom som förekommer över hela världen där smitta finns hos nötkreatur, svin, får eller getter men som dock ej har påvisats i Sverige. Om hunden blivit smittad så är den smittbärare i flera år. Bakterien kan ge abort hos dräktiga tikar och infektion i bitestikeln hos hanhundar som leder till sterilitet. Smittan överförs främst vid direktkontakt och betäckning så man ska vara försiktig med parning och kennelvistelse utomlands. Smittan kan även överföras till människa. Behandlas med antibiotika. Vi har ännu ej haft mågot fall av Brucellos på våra hundhem.
(Källa: "Vad är en zoonos?" i samarbete med SVA, Statens livsmedelsverk, Statens Jordbruksverk och Smittskyddsinstitut.)

Leptispiros

Leptospiros orsakas av en grupp bakterier som förekommer främst hos vilda smågnagare men ibland även hos andra däggdjur och dessa utgör ofta en reservoar för bakterierna som då finns i njurarna och utsöndras med urinen. Denna smittar sedan jord, grödor och vattendrag. Symptomen varierar men ovaccinerade hundar kan bli allvarligt sjuka med hög feber, muskelsmärtor, kräkningar, uttorkning, chocktillstånd och död. I Sverige är sjukdomen numera ovanlig och endast sporadiska fall hos människa har diagnostiserats de senaste åren. Dessa är vanligen personer som varit i tropiska länder eller av jordbrukare och andra med nära djurkontakt. Alla ADA´s hundar vaccineras mot sjukdomen vilket är ett krav från Jordbruksverket.
(Källa: "Vad är en zoonos?" i samarbete med SVA, Statens livsmedelsverk, Statens Jordbruksverk och Smittskyddsinstitut.)

Rabies

Rabies är en av de mest fruktade sjukdomen främst för att den praktiskt taget alltid får en dödlig utgång hos både djur och människa. Rabies orsakas av ett virus som sprider sig till hjärnan och orsakar hjärninflammation. Förekommer på alla kontinenter men Sverige är ett av de få länder som är fritt från sjukdomen. Smittkälla t ex vargar, rävar, schakaler, hundar och katter. I Amerika fladdermöss typ vampyrer, i Europa insektsätande fladdermöss och fruktätande flygande hundar i Australien. Smittan sprids framför allt via bett och slickningar
(Källa: "Vad är en zoonos?" i samarbete med SVA, Statens livsmedelsverk, Statens Jordbruksverk och Smittskyddsinstitut.)
Alla ADA:s hundar är vaccinerade och testade mot rabies. Innan hunden åker till Sverige måste den uppvisa prov på godkänd nivå av antikroppar mot rabies. Analysen sker i Tyskland i ett av de 11 laboratorium som är godkända inom EU att utföra blodanalyser av det här slaget.

Vill du veta mer om dessa sjukdomar?

Besök SVA:s hemsida och läs. Du kan också beställa broschyrer om sjukdomar därifrån.

Statens Veterinärmedicinska Anstalt
751 89 UPPSALA
Tel: 018-67 40 00