Gizmo och Brian

En andra hälsning från Gizmo (fd Brian) och en ny hälsning från Rottweilern Buster från Portugal.

Ni kanske har läst Annas brev från Portugal där hon skrev en del om Buster. Hans familj skulle flytta till England och kunde inte ta med Buster dit utan de blev tvungna att lämna honom till ett hundhem. Anna och hans husse hämtade tillbaka honom och sen fick han flytta till Sverige.

Han bor nu hos oss sen en månad tillbaka tillsammans med Gizmo från Spanien och våra andra tre rottisar. Allt har fungerat helt perfekt med Buster. Han älskar allt och alla. Han fungerar i alla miljöer. Han springer lös och drar inget i kopplet. Går på höger sida, tydligen van vid vänstertrafik, så man snubblar ganska ofta över honom, men han börjar sakta lära sig att gå på rätt sida.

Klippa klor går som en dans. Duscha har han gjort två gånger. Men bada i sjö, fy usch, man blir ju blöt om fötterna och så är det kallt. Veterinärbesiktningen var inga problem, bara han fick pussa och krama veterinären så var han nöjd. Han har dragit på sig en ögoninfektion, samma som Gizmo, men penicillin hjälper. Han är väldigt vaktig på sin mat, och godis som han får men det bryr vi oss inte om än så länge.

Han mullrar underbart gulligt när han är nöjd och glad med livet. Folk som inte känner honom tror att han morrar men då har de aldrig sett en rottweiler morra. Lös i magen blev han också, men det gick över på ett par dagar. Ja det finns inte mycket att skriva, han är så underbart perfekt. Kompis med gamla Tracy är han också. Det är unikt. Hon accepterar inte många.

Vi var på marknad i Hjo förra veckan. Buster skötte sig jättebra men han vill hälsa och prata med alla han möter. Han förstår inte att han ser respektingivande ut och att vissa är livrädda för honom. Han verkar inte vara alltför van vid stora folksamlingar. Han blir ganska orolig och stressad  men det ska vi ändra på.

Vi vill tacka Anna och hela ADA för att Buster fick komma hem till oss. Vi älskar honom allihopa. 

Nu vill Gizmo berätta om sin andra månad här hos oss. Det får han göra själv. 

Hej på er allihopa. Livet är lika kul som förra gången. Min ögoninfektion försvann. Jag har blivit bra i min mage men det var besvärligt och tog tid. Jag åt pasta, potatis, ris, bröd. Ja, allt möjligt. Men till slut blev det bra.

Jag och polaren Lady har badat i en sjö. Det var skitkul. Jag vågade inte sticka ner huvudet under vattenytan som Lady gör (hon dyker). Men det fixade Lady åt mig. Hon tryckte helt enkelt ner mig under vattnet och höll kvar en stund. Efter det finns det inget hinder hos mig heller. Husse och matte fick problem med att få upp oss ur vattnet. Vi hade ju så roligt.

Åka bil är skitkul. Lady har lärt mig att härja och skälla hela tiden. Jag förstår inte varför husse och matte skäller tillbaka på oss och säger att vi ska vara tysta. Matte säger att jag är en ping- pongboll. Vadå, att jag studsar och far hela tiden och överallt, det gör väl inget. Jag har så mycket att ta igen. Jag vill prata och gosa med alla. Kan inte fatta varför inte alla vill prata med mig. Matte säger hela tiden att hon älskar mig och att jag är så himla go. Vet jag väl, vem kan tycka illa om mig.

En dag trodde jag att matte blivit tokig. Jag trodde att vi skulle ut och gå, men matte skulle envist släpa med sig en grej på två hjul och inte nog med det, hon skulle sitta på den också. HJÄLP. En cykel sa hon att det var. Det gick lite hur som helst i början. Men sen kom jag på att det går att galoppera, yippie. Trava, småspringa, vadå? Glöm det. Jag kan galoppera stående om det behövs. Matte är helt slut efter en runda och jag är knappt berörd. Okej då, lite flåsig är jag men inte som man skulle kunna tro.

Vi hörs. /Gizmo

Jag som matte till Gizmo vill tala om att en kastrerad Gizmo inte beter sig som jag trodde att en kastrerad hane ska göra. Jag har ingen erfarenhet av kastrerade hanar och hade därför en förutfattad mening om detta. Han och Lady försöker emellanåt att få till det. Och Gizmo har fullständigt klart för sig hur det fungerar. Nu när ena grannens hund löper och jag och Gizmo var i skogen och gick så fick jag småspringa halva rundan själv. Gizmo sprang nämligen före och hem till Tilly för att fria.

Vi hörs snart igen.

Jhonna och Tomas.

Tillbaka till hundberättelser