|
Simona, som blev vår Elsa Det är nu ungefär två månader sedan vi blev förälskade i ljuv liten hundblick, med en historia som tog tag i oss. Visst fanns det plats här! Och plötsligt infann sig en stor längtan hos oss! Simona!! I vår familj blev hon ändå Elsa. För oss blev det ingen lång väntan – hon fanns i Västerås när vi läste om henne. Resan hit till Skellefteå ordnades snabbt då Sophie, som jobbar inom Ada, hade möjlighet att ha henne med på flyget. Den 15 december kom Elsa hem. Snabbt sa hon ifrån till Melker, vår busige cocker, att hon inte ville leka. Vi såg en mjuk, lyhörd och samtidigt väldigt tydlig tjej (mot Melker och andra hundar) med hög integritet och värdighet, men som snabbt visade undergivenhet mot oss genom att lägga sig på rygg. En beskrivning som fortfarande på många sätt gäller. Vi jobbar vidare på att hon ska lita på oss. Speciellt männen i familjen kryper hon inför ibland. Elsa är helt underbar! Mysig; kommer ålande i sängen och vill bli pratad med, masserad och smekt. Tar ofta kontakt genom att sträcka fram frambenen mot eller på oss. Hon njuter när vi tar på reflexselen, försöker verkligen hjälpa till genom att vända sig rätt. Och nu när det varit som kallast -33 ser vi hur hon njuter av att bli påklädd och ompysslad. Klok; flyttar stolen så hon kan se bättre i fönstret, kissar jättesnabbt för att kunna gå in, nu när det är kallt, flyttar enkelt matskålen och andra saker. Lyhörd; förstår nu ”sitt” och att sitta kvar tills matskålen står på golvet och det är ”var så god”, hon förstår också många olika uppmaningar. Hon är fortfarande mycket rädd om sin boll som hon fick i jourhemmet, den hämtar hon när vi kastar. Hon tycker det är jätteroligt. Efter en vecka ungefär började den lilla svansstumpen vara hög och viftande. Hon är nu en glad och mera självständig hund som vågar släppa mig och springa lite fritt när vi går hundpromenad med några andra hundar, men hon vill aldrig leka med dom. Har lyckats få henne att busa lite sista veckan. Ibland får hon gå lös med kopplet släpande. När Melker ser hur det slingrar sig genom snön blir han jättebusig, tar kopplet i munnen och dansar runt henne. Men hon vandrar vidare helt oberörd. Jag måste skratta! Vi är så glada att ha henne här! Tack alla ni som hjälpt henne hit och gett oss möjlighet att få lära känna en fantastisk liten vovve! Hälsningar från hela familjen genom Yvonne
|
