Poppe, min prins från Spanien!

För två år sedan, dagen innan julafton, var det dags för mig att hämta Poppe på Arlanda. Jag och min sambo var fruktansvärt nervösa för man vet ju inte riktigt vad man har att vänta! Efter en lång väntan kom då hundburarna ut i ankomsthallen och buren till Poppe öppnades. Ut tittar chokladbruna ögon på oss och därefter rusar Poppe in i min sambos famn! Då var det klart, nu var vi hundägare!

När vi kom hem fick Poppe nog sitt livs chock! Två katter bodde i lägenheten och de var inte hundvana. Poppe lärde sig, efter några rivmärken, att man inte går på en irriterad katt!

Nu började då det stora jobb som pågått under två år och som har gjort Poppe till den otroligt duktiga och harmoniska hund han är idag.

När vi hade bott ihop i tre månader gick vi en grundlydnadskurs på brukshundsklubben. Poppe var duktig men tyckte att det var mycket svårt att koncentrera sig när det var så mycket andra hundar. Han hade inte riktigt förstått att det var mig han skulle lyssna på. Poppes trygghet fanns i de andra hundarna. Vi jobbade och jobbade med det de sa på klubben, men jag lyckades inte riktigt få den kontakten jag ville ha. Då träffade jag på en privat hundinstruktör. Hon var Poppes och min räddning!! Hon lärde mig att förstå Poppe. Det var som att vända på en hand! Han blev helt förändrad.

Nu har Poppe och jag gått två privatkurser, lydnad 2 och klickerkurs. Vi tar också med Poppe på Lure coursing på söndagar så att han ska få sitt jaktbegär någorlunda tillfredställt! Poppe är expert på blodspår och människospår, han tycker att det är otroligt roligt. Jag skulle önska att vi kunde gå en räddningskurs.

När jag tänker tillbaka på tiden som varit minns jag en sak som en kurskamrat på brukshundsklubben sa; ”Hur ska den där hunden lära sig något?”. Och nu tittar jag på Poppe och ser precis det jag vill ha; en lugn, lekfull, nyfiken, glad, arbetsvillig, lydig, lojal livskamrat som kan lära sig allt, bara jag lär mig hur jag ska lära ut! 

Det är ett stort ansvar och man måste lägga ner det mesta av sin fritid för att komma så långt som Poppe och vi har gjort men det går!

Lycka till, ni som funderar på en spansk gatuhund.

Hannah Pettersson

Tillbaka till hundberättelser