|
Calvin Så var man en svensk vovve. Måste säga att livet känns rätt skönt. Maten serveras varje dag, man får gå ut och gå och så får man mycket beröm bara för man föredrar att göra sina behov ute. Fast ibland hinner jag inte vänta på matte, men hon blir inte så arg för jag går och sätter mig bredvid kattlådan då. I dag hade jag en trevlig upplevelse. Jag fick gå till en konstig farbror som klämde och kände på mig, det var rätt så kul. Jag fick medicin för han sa jag hade öroninflammation. Han sa också att jag inte får bli överviktig för jag har en knäskål som blivit skadad i min ungdom, vilket jag inte verkar lida av. Jag har fått massa leksaker. Jag bara älskar dom, plus lillmattes nallar. Dom är så tuggvänliga. Vilken säng jag har alltså, mjuk och fluffig med täcke och kuddar. Matte sa någonting om att min säng är den där hårda korgen i hörnet. Den gav jag till katten i stället. Jag har fått en katt som sällskap och vi har hittat på en rolig lek. Jakt på liten katt. Fast vi brukar turas om att jaga. Jag är nog bäst på att jaga och hon på att gömma sig. Vet ni något jag tycker är jätteskönt? Det är att bli kammad och få klorna klippta. Då rullar jag runt på rygg och blundar så får människofolket passa upp på mig. Det är så skönt att jag somnar. Matte tycker jag är lite knäpp men vad kan man säga? Man är väl en livsnjutare. Jag har några hund polare som jag valt med omsorg. Jag är väldigt noggrann med vem jag godkänner som vän. Det är nog för jag tycker det är trevligare att sitta med människorna än att flamsa runt på gräsmattan. Man kan nog säg att jag har anpassat mig bra till det svenska livet. Får väl hoppas jag kommer att tycka om snön som alla pratar om. Det sägs vara väldigt kallt och jag trivs ju bäst under täcket med min leksaker. Hälsningar från Calvin i Fagersta.
Tillbaka till hundberättelser
|
