Ett halvt år
har nu gått sedan vår andra spanska jycke anlände med flyg till Arlanda.
Nisse som han hette då han kom har ersatts med namnet Sture, något som var
bestämt redan innan han satte tassen på svensk jord. Resan hem gick bra och
mötet med Golfo, familjens andra hund, avlöpte utan större kontroverser.
Sture är en mycket snäll hund med massor av påhitt och en hel del
hyss.Första dagarna kissade han naturligtvis inne och vandrade runt på
köksbordet men det tog inte lång tid att vänja honom av med detta.
Fortfarande kan det dock hända att han nyttjar bordet att sola på om
möjlighet ges. Han älskar att lägga upp tassarna på fönsterbrädan och titta
ut. Vill överhuvudtaget ha överblick. På picknick i påskas hoppade han till
och med upp på sittande husses huvud för att se bättre ut över havet.
Vi tror att Sture har levt åtminstone delar av sitt liv på gatan. Han visar
stort intresse för traktens soptunnor som han gärna vill kolla ner i för att
se om det finns något ätbart. Han tycker mycket om att spatsera på de murar
han ser på våra promenader. Vi märker att det finns en frihetslängtan inom
honom och han har nog som sagt levt ett vagabondliv. Skulle gärna vistas ute
jämt om det bara gick. Men han gillar också att sitta i famnen och i
skrivande stund är han uppkrupen hos matte.
Han har satt sina spår i familjen och särskilt för matte som i slutet av
november vurpade i trappan efter att ha blivit påsprungen av honom. Det blev
ambulans till sjukhuset och operation av bruten lårbenshals. Så kan det gå!!
Sture och Golfo leker mycket och gärna även om det kan bli för mycket av det
goda för lilla Golfo ibland. I vintras var det mycket roligt med all snö och
Sture for fram som en snöfräs med bara rumpan och bakbenen synliga.
Han är en hejare på att hoppa, man begriper inte hur han bär sig åt men han
kan hoppa rakt upp i luften med alla fyra benen samtidigt. Resultatet har
blivit planer på stängsel 1.20 m högt runt tomten. Vi hoppas att det så
småningom kanske ska gå att ha honom lös men i nuläget går det då inte. För
några veckor sedan började vi på dressyrkurs för att han ska lära sig
lite vett och etikett och det går ganska bra.
Sture är en charmig hund som utan att vara renrasig eller välpolerad väcker
människors beundran. Åtskilliga gånger har folk frågat vad han är för ras
och sagt att han är så fin. Kul eftersom han är en gathund från Spanien.
Sture är en omhuldad och kär medlem i familjen, vars rotande efter mat i
soptunnor nu kan vara ett minne blott.
Ulla, Bo, Therese - och Golfo och Sture
