Den 15 december åkte vi och hämtade Onyx, en liten söt kille som ville få mycket kärlek och som gav lika mycket tillbaks. 

Nu har det gått 3 månader och han är en självklar familjemedlem. Han har redan lärt sig att komma på inkallning och han har börjat få kläm på att gå fot. Han har flera kompisar, mest tjejer så klart. 

Onyx har varit en mycket tyst och försynt hund, ranglåg, även mot våra marsvin. Det var nog bara gosedjuren som stod lägre i rang, från början. Men nu har han glättrat upp i rang och han beter sig som om han tror att han är en pitbull när han möter kaxiga hanhundar, så nu börjar Onyx bli mogen för en kurs i vardagslydnad. Vi har en lokal kennelklubb här i Skogås som vi nu ska gå med i. 

Onyx gillar att vara ute flera timmar om dagen och leker då gärna med en eller flera kompisar, men hemma vill han vara den enda hunden i familjen och han älskar sin familj. Han är nu kompis med marsvinen, Zeke och Marvin. De har accepterat honom också, så länge han inte försöker bära omkring dem. Det bästa Onyx vet är att få lösa uppgifter som att leta godbitar och att öppna olika förpackningar som det finns godis i. Han älskar också att tugga i sig ben, som är gjorda av hud, ju större desto bättre. Han ger sig inte och kan kämpa i timmar. Grisöron är också mumsfillibaba. 

Jag, som är mamma i familjen och flockledare, är den stora tryggheten i Onyx liv, och den han söker sig till när han behöver tröst och trygghet. Markus, 15 år är myskompisen, någon man softar med och den lättaste att flörta till sig lite godbitar av. Johanna 13 år är lek och bus, men också en som lär ut lydnad, men om man verkligen flörtar allt man kan, kan man få lite godbitar där också. 

Ja det här var lite om Onyx, en liten ängel som kom till oss lagom till jul - vår julängel.