Kompis (f.d. Gordo)

Nu har Gordo (som numera heter Kompis) varit hos oss i en månad. Han är en glad "liten" vovve som inte har haft några större svårigheter att anpassa sig hos oss. Vår andra hund Anita, som kan vara lite svår med andra hundar när de träffas de första gångerna hade - helt otroligt - stora famnen öppen direkt när vi kom hem från Arlanda och öppnade dörren. Jag hoppas att han känner sig mycket välkommen för det är han.

Han älskar att kela och låtsasbusa genom att ta lite grann med tänderna. Han följer oss och håller koll på vart vi tar vägen och vill gärna följa med hela tiden. Men vi har inga svårigheter att lämna honom några timmar - då följer han Anitas exempel och passar på att sova lite.

Mat är gott tycker Kompis, men sedan han kom till oss har han fått gå ned lite i vikt med hjälp av specialfoder och ska ned lite till, för hans eget bästa. Vi har tagit det ganska lugnt med motion nu i början så att han inte överanstränger sig, vi upptäckte att han var lite svag i "bakkärran" - så sakta men säkert ökar vi på motionen i form av skogspromenader och eftersom årstiden medger det - att simma i sjön. Vatten i sjön, åar och diken är inga problem, men vattenslangen springer vi ifrån fort som sjutton! Liksom dammsugaren... (att duscha går oftast rätt bra).

Han lyssnar mycket bra på inkallning och kan de vanligaste kommandona MEN inte ligg eller plats - men det håller vi på att råda bot mot.

Hästarna på gården är lite läskiga, men det är bara intelligent och bra att han har respekt för dem och inte kommer för nära. Elstängsel var heller ingen höjdare, det har vi lärt oss nu och går inte emot det något mer. Att acceptera katterna är dock lite svårare. De är uppenbarligen bara till för att jagas, även om de sitter i mattes knä. Det kan också vara lite svårt att lyssna på matte och husse om det finns en katt i närheten, men det går bättre och bättre, så småningom så lär han sig nog.

I övrigt är Kompis en urmysig hund som älskar uppmärksamhet och att bli kliad på magen. Bäst är att tillsammans med husse, matte eller bästa kompisen Anita, ligga i soffan och kela eller buskela. Något som är otroligt roligt är också att "jaga" sork i dikena - det enda som syns i dikesgräset är en ivrigt viftande svans på en hundbakdel. Och promenader är kul - även om han fort blir trött, och massagen efter promenaderna är superskön. Kloklippning är inget vidare, men matte ger sig inte och tar det pö om pö, så att han inte får panik.

När vi läste om Kompis (dåvarande Gordo) på hemsidan och såg bilderna, visste vi direkt att det var honom vi letat efter, och vi hade rätt! Hos oss har han landat i våra hjärtan för alltid och vi ser nu fram emot flera år tillsammans!

Hälsningar/Fam Fältskog