Jag hämtade Ziggy på Arlanda den 1:a februari, han har alltså bott hos
mig, Kelly, Paddy och Molly i drygt två månader. Ziggy är en gentleman, han
är lugnet själv, både inomhus och på promenader, men precis som alla
andra gamla gubbar så kan han få sina ryck, då fäller han bak öronen och
tokspringer. Detta händer enbart inomhus, och då är det bara för de
andra hundarna att akta sig, för när Ziggy fått upp farten, då bromsar
han inte. Detta sker i princip enbart när jag kommer hem på lunch de
dagar jag jobbar, måndag onsdag och fredag. Inte när jag kommer hem
efter arbetsdagens slut, utan bara på lunchen.
Ziggy var, direkt han kom ut ur buren på Arlanda, en kramig kille. MEN
bara med mig. Jag brukar tänka på det där rätt ofta. Han var aldrig
reserverad mot mig. Måhända det var chocken från flygresan, traumat att
möta kalla Sverige, jag vet inte, men mot mig har han sen första sekund
varit så himla gosig. Mot andra är det mycket mer tveksamt. Min yngre
dotter, som ofta sover över här och har träffat Ziggy så många gånger,
söker han kontakt med när jag är hemma. Går hon in i lägenheten och jag
är borta däremot, så är han långt ifrån kärvänlig, utan skäller, morrar
och ylar. Man kan ju tycka att människor som han träffat mycket och
ofta, som mina döttrar, skulle han lärt sig vid det här laget, är hans
bundisar. Men Ziggy är minst sagt försiktig med andra än mig.
Han ligger nära nära på nätterna. Han vill helst att man håller om hans
nos. Han buffar och vill lägga sin nos i handen och då blir han nöjd.
På veterinärbesiktningen fick han det hårda budet att han måste ner i
vikt. Lille gubben, han är så trind. Mest om bröstkorgen, inte så mycket
runt midjan, men vi jobbar på det. Tänderna var inte heller så mycket
att hurra för men med tandborstning en gång per dag och baddning med
kallpressad sesamolja så ser tandköttet mycket bättre ut.
Ziggy har inte bråttom på promenaderna. Han går så gärna bredvid eller
snett bakom. Han och "syrran" Molly (f.d. Mirjam) har samma filosofi
tror jag: varför springa när man kan gå? Molly försökte ju förut hinna
ikapp "brorsan" Paddy, men det är sällan hon tar upp jakten nu, jag tror
att hon är glad och nöjd över att det kommit en lugnare herre i huset.
Ziggy är lättlärd, klok och gemytlig. Min älskade Ziggy, min vakthund,
min kamrat, mina andra hundars vän. Mina ovänners fiende.
Matte
Bilder från hemmet:
Tidigare info om Chulo:
Chulo är några årsmodeller äldre än många av de andra hundarna på Triple
A. Hans ålder är uppskattad och till hösten närmar han sig fem år.
Möjligen att han kan vara ännu äldre vilket vi förstås ska försöka
kontrollera. Det är svårt att se åldern på äldre hundar eftersom tänderna på
dessa hemlösa hundar ofta är dåliga även om hunden är ung. Men enligt
ägarens uppgift är Chulo född 1/8-05.
Chulo är en lugn gentleman som är tystlåten och lättskött. Han är en fin
kille med mysig personlighet. Att få kela med människor är mycket
uppskattat - han blir så glad när någon tar ut honom och ger
uppmärksamhet eller en promenad - och han ser nog fram mot ett tryggt
och kärleksfullt hem där han kan få ett soffhörn. Att få sällskap, att
få vara med och njuta av livet med en lugn ägare/familj - detta önskar
vi för Chulo.
Chulo övergavs av sin ägare som lämnade in hunden på Triple A i januari
i år. Han fick aldrig bo inomhus men familjen hade barn som lekte med
honom så dessa är han van vid även om han kanske numera vill ha en
lugnare tillvaro. Han fungerar också bra med andra hundar.
Alla våra hundar kastreras innan hemresan.
Hundeskortens rapport (18/9):
Hundeskorten har träffat lille Chulo. Detta är verkligen en go kille,
timid och försiktig i början men som visar tillgivenhet ganska snart.
Han är mycket ranglåg, mycket vek och mjuk och så vänlig och fin. Det
finns verkligen inte minsta ondska i denna hund. Chulo känns lugn och
kan passa en ägare som gärna strosar på stillsamma promenader och myser
i soffan men saknar en fyrbent vän där.
